Helt otroligt!
Som jag förstod så blev jag tvungen att väcka lilleman när vi skulle gå. Därför sparade jag till sista sekund för att han skulle få sova längre. Sagt och gjort, på med hans kläder och ner för trapporna och iväg. När vi kom ut på gatan så hade jag alltså tolv minuter tills vi skulle vara där, inte helt omöjligt tänkte jag och började pinna på. Efter ungefär tio meter inser jag att jag typ inte kommer någonstans, jag har ju universums halaste stövlar och dem + is med lös-snö ovanpå är ingen bra kombination. Jag skyndade mig det värsta jag kunde och när jag är nästan framme, snorelak, så ringer hyresvärden och frågar vart jag är??? Då var det också två(!!!) minuter kvar, vad är det för sätt. Jag hade lust att vända på klacken och halka hela vägen hem igen! Så när jag kommer fram får jag typ be om ursäkta fast att jag inte kom försent? Jaja, jag fick ju se lägenheten i alla fall. Det var samma planlösning som på den vi var och kollade på innan och den ligger i samma hus. Det var den första vi ville ha men den fick vi inte. Den här var inte lika fräsch. Arg som få ringer jag till mamma och beklagar mig över lägenheten och promenaden och under samtalet så halkar(!) jag igen, det var bara på vippen att jag for i backen för fjärde gången, och då blev jag så arg att jag bara skrek rätt ut, JAG BLIR GALEN! Som tur var var det ingen i närheten:P utom mamma då. Hade bestämt mig för att inte kolla på en enda lägenhet till men nu har jag precis ringt på en annan trea i samma område och ska kolla på den imorgon 12.15, men då tar jag bilen för jag ska till tandläkaren efteråt. Ja mamma du läste rätt=).
